21 mars 2016

Spegel spegel på väggen där

Winter (The lunar chronicles #4) av Marissa Meyer

Princess Winter is admired by the Lunar people for her grace and kindness, and despite the scars that mar her face, her beauty is said to be even more breathtaking than that of her stepmother, Queen Levana.

Winter despises her stepmother, and knows Levana won’t approve of her feelings for her childhood friend—the handsome palace guard, Jacin. But Winter isn’t as weak as Levana believes her to be and she’s been undermining her stepmother’s wishes for years. Together with the cyborg mechanic, Cinder, and her allies, Winter might even have the power to launch a revolution and win a war that’s been raging for far too long.

Can Cinder, Scarlet, Cress, and Winter defeat Levana and find their happily ever afters?

Jag ler, så sjukt bra avslut, så sjukt bra bok! Redan från första stund sögs jag in i denna värld där hela älskade gänget; Winter, Cinder, Scarlet, Wolf, Jacin, Thorne, Iko och Kai som vi lärt känna genom böckerna till sist skulle avgöra hur allt skulle sluta i kriget mellan Månen och Jorden. 
Det var en tjock bok på 823 sidor men jag är så glad för jag tycker Marissa fick med allt. Självklart hade jag kunnat fortsätta att läsa om hur det går för alla i framtiden men jag är nöjd. Min fantasi får spinna vidare. 
Boken hade allt jag behöver för att sätta den i topp. Himla bra vändningar som jag inte själv listat ut, spänning och action på hög nivå när man själv sitter på små nålar, kärlek som får fjärilarna i magen att tindra, fantasifulla och beskrivande scener, underbara karaktärer som man bara älskar och vill lära känna ännu mer och ett bra slut som inte slutar med att jag kastar boken i golvet. En riktigt bra story helt enkelt. Jag gillar även hur Marissa anspelade denna berättelsen på snövit denna gång med Winter och Levana. 

“A kiss from the Captain would probably melt my central processor.” 
Thorne winked at her. “Oh trust me. It would.” 

“Thorne glanced back at the pantry. “Did you see any rice in there? Maybe we could fill Cinder’s head with it.” Everyone stared at him. “You know, to … absorb the moisture, or something. Isn’t that a thing?” “We’re not pouring rice in my head.” 

Boken får betyg 10 av 10

Inga kommentarer: